Det har blivit paus på några dagar och jag har faktiskt riktigt längtat efter bloggen. Ja, det trodde jag inte... men den har blivit en sorts dagbok där jag samlar tankarna efter dagen och inte bara en blogg om litteratur och kulturevenemang, som jag tänkt från början. Men det hänger ihop...
Utbildningen tog slut i onsdags och det blev nog som lite av ett vaakuum, som min vän Anonym skrev i sin kommentar. En ofattbar trötthet överföll mig, jag var som en kokt spagetti. Som tur fick jag möjlighet att vara ensam den kvällen, så jag kunde sitta och stirra framför mig.
Så var det något problem med blogger, så jag kunde inte skriva inlägg eller kommentera på en hel dag... men allt tycks finnas kvar här i alla fall, hoppas jag...
På torsdag var jag på arbetsintervju till ett skolbibliotek. Det var en väldigt trevlig och avslappnad intervju eller ett samtal egentligen, så hur det en går så var det en bra erfarenhet. Väntar nu på svar därifrån, de skulle höra av sig nästa vecka...
I går var jag på massage, vilket gjorde gott! Jag var väldigt spänd mellan skulderbladen och i nacken... det här med skriv- och datorjobb gör sitt. Det är så viktigt att komma ihåg att röra på sig mellan varven. Det är så lätt att fastna i alla nya medier som man vill lära sig använda.
Igår blev det sent med spännande ishockey! Så nu har jag sovit tills barnens skratt väckte mig vid elva tiden. Dom kollade på någon gammal Scooby-doo film. Men det var på tiden att stiga upp! :)
Idag blir det en hemmadag, ska försöka ordna och fixa lite lagom med saker som blivit och släpa efter i hemmet och föreningarna. Tonåringen packar iväg för att leva stugliv med sin kompis familj. Och lillkillen får en kompis hit så han blir sysselsatt. Om allt går väl blir det en dag av återhämtning och vila... ja vi får se. Kanske lite eurovision på kvällen, men det brukar gå så att jag somnar vid poängutdelningen.
Ja, det är inte lätt att hitta balansen i livet, det är nog en sak jag får jobba med hela tiden. En vän lånade en bok till mig, som jag nu jobbar med. Den är skriven av Russ Harris och heter Lyckofällan, skapa det liv du vill leva med ACT, mindfulness och engagemang. Jag har nu läst de 60 första sidorna och kommit fram till att det inte är normalt att vi människor är lyckliga hela tiden, men vår kultur skapar en sådan myt. Att vara ur balans eller uppleva psykisk smärta, anses ofta som svaghet. Ska läsa vidare i boken mellan varven, berättar säkert mera senare. För den har redan gjort intryck.
Ha en bra dag! :)
3 kommentarer:
Håller tummarna, att det går vägen med biblioteksjobbet :)
Jo, det är väl lite så också, att för att känna och uppskatta lycka, behöver vi kanske lite "down"-perioder också. Ser fram emot och höra mer om boken.
Ha det bra!
njut av vakuumet och slappa . tills du känner kreativiteten kommer och börjar trycka på.
lycka till med jobbet. det var problem med allas bloggar under ett dykt dygn.utom min .därför anonym
Jag gillar själv att blogga delvis för att man kan samla funderingar på det sättet. Och så tycker jag om att tänka på mig själv som skrivande, fast jag inte skrivit annat än bloggen på flera år, varken recensioner eller skönlitterärt. Fast på bloggen recenserar jag, tänker helt fräckt pimpa en recension jag skrev igår av Sonya Hartnets Torsdagsbarn
Den var så otroligt speciell och jag tycker att du potentiellt kan rekommendera den till andra. Men de ska ha rätt vuxen smak, ingen Sweet Valley High där inte.
Skicka en kommentar