I dag har jag haft sagostund för föräldrar/farföräldrar/morföräldrar som är hemma med barn, samt kommunens dagmammor. Idag samlades över 20 småttingar för att ramsa, sjunga och lyssna på sagor.
Idag valde jag en underbar saga som heter Prinsessan och grodan, som baserar sig på den klassisk sagan Grodprinsen... fast lite tvärtom. Sedan läste jag också boken Astons presenter, som barnen gillade och blev helt absorberade i. Vi ramsade Så går svansen på en lycklig hund och en tummetott-ramsa och sjöng Bä Bä vita lamm och Små grodorna.
Det är inte självklart att ramsa, sjunga och läsa med barnen i vår tid. Det finns så mycket annan stimulans omkring. Jag försöker hela tiden jobba med att marknadsföra litteraturen och böckerna för människor i olika åldrar.
Det är faktiskt inte onödigt med kultur, utan livsviktigt. Barn som har mist allt i krissituationer, behöver särskilt sagor och berättelser för att få trygghet och hopp. Förutom mat och kläder behöver tankarna och fantasin sin egen tid och plats. Så är det för oss alla.
Idag jobbar jag vidare med trycksaker som kommer till Barnens och ungdomens litteraturdagar som pågår här på Åland under vecka 12 och 15. Jag kommer med mera information om detta så småningom
6 kommentarer:
Böcker och bibliotek är absolut livsnödvändiga! Själv tillbringade jag en lycklig barndom dels bland bibbahyllorna hemma, dels djupt försjunken i de underbara historier jag släpade hem därifrån. Bibban var öppen två kvällar i veckan och jag var där båda. Flickorna verkar ha blivit påverkade av min kärlek till böcker och läser/bläddrar gärna själva och vill alla kvällar höra sagor.
Sjunga gick bättre när de var riktigt små... nu protesterar dom ibland när jag börjar sjunga. :)
Jag älskar litteratur, böcker och bibliotek. Tror inte de försvinner någonstans. Folk tycks faktiskt läsa mer än någonsin och suget efter böcker är enormt.
Du gör ett beundransvärt och viktigt jobb med barnen. Jag är nästan lite avundsjuk och skulle gärna vara med på ett hörn och lyssna i smyg. Jag kommer så väl ihåg hur spännande sagostunderna var i barnträdgården.
Kram :)
Håller med, Ninni!
Du har ett jätteviktigt jobb, inte minst bland barnen!Barn älskar berättelser, sagor, ramsor....nu som förr. Jag är övertygad om att du har hittat din plats nu :)
Det stämmer att dagens barn lätt får överdos av stimulans och information från olika håll.Livet är jäktigt och stressigt med ofta övermäktiga krav, speciellt för barnfamiljen. Samtidigt känns det som man glömt den vanliga,"tråkiga" vardagen, vilket livet väl består mest av - i en positiv bemärkelse.
Jag har också undrat ibland,att man idag gör vetenskap (tieteistää) av helt normala och enkla saker. Man börjar lätt att tro, att allt det här med barnuppfostring och att kunna göra rätt är väldigt svårt. För varje livsområde finns "experter", som ger sina visa ord och råd hur man skall leva och göra, om man inte vill förstöra sina barns utveckling och framtid. Det räcker inte att vara en vanlig mamma eller pappa, utan man borde specialisera sig på föräldarskap, helst i god tid innan barnets födelse;) Bundförnuftet hör man sällan rekommenderas. Ett exempel på vad jag menar: När mina barn (alltför länge sedan)var små,tyckte de vara jättekul att få berätta sina egna historier och sagor, vilka jag sedan skrev upp precis efter barnets tal. Jag band "produkten" till en liten bok, vilken författaren själv illustrerade alltefter jag läste boken. Det var roligt, inte minst för mig!Och lätt (läs: lugnt ;))sysselsättning, när "man hade inget och göra". Nu läser jag i Wikipedia bl.a."Sadutus on narratiivinen menetelmä, jossa vapaasti soljuva kertomus, uusi satu tai tarina syntyy kertojan ja saduttajan välillä.Psykologi M.R kehitti sadutusmenetelmän työskennellessään koulupsykologin työssään lasten parissa 1980-luvun alussa...." Kolla även http://www.edu.helsinki.fi/lapsetkertovat/lapset/In_English/Storycrafting_method/in_dif_languages.html Som en ung, outbildad tvåbarnsmamma hade jag hittat på en unik,_psykologisk metod_!!;D vilket har utspritts runt världen! Synd att jag inte fattade då hur vetenskapligt pedagogiska saker jag sysslade med mina barn...kunde ha sålt min idé och köpt lite mer superdyra Lego och Playmobil.
Ritu-mummu
PS ber om orsäkt för min "famlade" svenska och grammatikfel ;)
Ritu-mummu: Det var ett långt och intressant inlägg. Din svenska är otroligt bra, jag bara beundrar att du lyckats bevara den så väl.
Jag hoppas att jag en dag kan kan försörja mig på läsning för barn och att jobba med barnkultur på heltid. På något sätt upplever jag att barnböckerna och t.ex. sagostunderna inte uppskattas så mycket, utan kulturpengarna går ofta till andra ändamål än till barnen. Därför tycker jag att det är viktigt att lyfta fram läsningen och barnbokens roll i barnens liv. Det är ett stort projekt att ta sig an, så jag ska bara studera klart först.....
Sagor och läsning i allmänhet är inte bra bara för själen men också en viktig kultur(och språk)bärare för barn med invandrarbakgrund.
Jag får ofta frågan om hur vi lyckats hålla spanskan levande hemma och hur det kommer sig att pojken vår har en så bra svenska trots att han gått i finskspråkig dagis - svaret är högläsning, jag är ganska säker på det.
En bekant beklagade sig för att deras flicka inte ännu 'snappat upp' pappas språk och vi kom att diskutera vikten av högläsning. Hennes mans starka sida var inte högläsning, som hon uttryckte det - inte har det varit min mans favoritsyssla heller, men det blir bättre med åren...idag är vår pojke 7 och böckerna de läser är nu spännande både för far och son :)
En högläsningskurs för pappor enbart, kanske?
Hej Q!
Tack för dina kommentarer!
Jo, sagoberättande och högläsning är naturligtvis viktigt för språkutvecklingen. Det lönar sig alltid att läsa för barn, oavsett bakgrund. Det är roligt och duktigt att ni jobbar med att hålla alla språk levande i familjen.
Läsningen ger också sammanhållning mellan pappa och son, som du beskriver. Det är viktigt, eftersom pappor oftast är mera arbetande än mammorna.
Ja, det vore en bra idé med högläsningskurs för pappor... Jag ska fundera på det! Tack!
Skicka en kommentar